Benno från Ålem slog som tonåring igenom i Åtvidabergs FF med 2 SM-guld 1972 och 1973 som toppar. I och med dessa framgångar (och Åtvidabergs cup-framgångar ute i Europa) blev han uppmärksammad av förbundskaptenen Georg ”Åby” Ericson som lät Benno göra landslagsdebut och senare också tog ut honom i VM-truppen 1974. Benno hade redan innan VM-spelet blivit proffs i Västtyskland och FC Kaiserslautern men lånades efter bara 16 matcher ut till Hertha Berlin då utlänningskvoten i laget blivit för hög.
Inför säsongen 1977 storsatsade ett antal företag i Kalmar och sponsrade ett ”hemköp” av småländske Benno, som då var väldigt nära att skriva på för IFK Norrköping[2]. Det blev succé. På Fredriksskans blev han genast publikfavorit tack vare sin känsliga högerfot, teknik och smarta passningar. Epitetet ”bolltrollare” verkade vara gjort för Benno som blev känd för att kunna lägga upp bollen på nacken och sedan springa förbi sin motståndare.
I Allsvenskan 1981 svarade Benno för bedriften att från strax utanför straffområdet sätta 5 raka frisparkar i mål[3]. Ett i övrigt inspirerat spel gav honom detta år också åter chansen i landslaget. (Källa: Wikipedia)